En gång i tiden stod termen collegerock för den sortens musik som inte passade in i huvudfåran. Alternativt var ledordet och ingen hade den minsta tanke på listplacering eller ens framgång. Men så hände något. Plötsligt ville ingen vara mainstream längre, ”indie” blev ordet på allas läppar och collegerock rörde sig från det alternativa till det mängdvänliga. Och fortfarande spelas den med iver och glädje, men för övertydlighetens skull kan man likna det vid att genren har rört sig från REM till Fall Out Boy.   

Vad i helvete har den här utdragna referensleken att göra med den nya bandkonstellationen Tutankamon? Allt och inget, vill jag påstå. Peter Morén, Adam Olenius och de andra har aldrig varit i närheten av att producera collegerock. Däremot har de i och med bildandet av sin färska supergrupp gjort en liknande resa i utveckling. De kommer alla från hyllade band från indiemusikens planhalva (Peter Bjorn and John, Shout Out Louds, The Concretes med flera), men när de nu spelar tillsammans låter det mest, mja, mainstream faktiskt.  

Den självbetitlade debuten är ingen svår platta. Den behöver varken tid eller flera omlyssningar för  att dyrkas upp. Och öppningsspåret ”Starting to Appreciate” deklarerar klart och tydligt gruppens ”alla ska höras”-motto, något som glädjerusigt efterlevs de tio låtarna igenom. Tydliga gitarrer, alternerande sång och till och med ett trumsolo. Det är rakt, okomplicerat och därmed ganska tråkigt. Njutbart blir det först när de låter de sina respektive ursprung synas lite extra. Som i den sex minuter långa munspelslängtande ”New Band in Town”, eller i ”Oh Oh Oh Oh” då ord har byts ut mot läten. Däremellan får vi stå ut med det där som ändå inte är collegerock.

1. Dreams av Fleetwood Mac
   Fleetwood Mac blev en supergrupp när paret och softrockduon Stevie Nicks och Lindsey Buckingham kom med i bandet, Dreams är dessutom en av världens bästa låtar
2. Helpless av Crosby, Stills, Nash and Young
   Tillsammans en våt folkrocksdröm som gjorde alldeles för få skivor när det begav sig, Helpless är en grym Neil Younglåt
3. Handle With Care av Traveling Wilburys
   Den uppenbara klassikern i sammanhanget som fick Grymlings att bildas kan tänkas, dock alltjämt en vansinnigt bra låt
4. Badge av Cream
   Oss veterligen den första grupp som i rocksammanhang fick epitetet supergrupp, och låten är kanske Creams bästa poplåt mellan alla bluestolvor
5. FC vs Dynasty av Brothers Of End
   Har förälskat oss i detta svenska band med Cardiganstrummisar och Marit Bergmanbasister, och de har gjort en djäkla bra och jämn skiva som det är svårt att välja toppar från