Tv-programmet Ballar av Stål hade ett moment som hette ”luften är fri”, där huvudpersonen skulle gå runt på stan och försöka skrämma iväg folk utan att röra vid dem. Busta Rhymes verkar ha spelat detta spel hela sin karriär.  Hela hans syfte verkar vara att knocka ner åskådaren från sin stol med så många absurda läten och gester som möjligt.  Medan andra rappare lagt energi på att framstå i bra dager och matcha sina solglasögon med sin outfit så har Busta Rhymes alltid gått all-in. Under hela sin karriär har han dykt upp i musikvideos med en hysterisk framtoning; han har klätt ut sig, han har tryckt upp sitt ansikte i kameran med galna grimaser och han har framartat läten som tidigare var exkluderade till djurvärlden.

Busta har hållit på längre än många vet om. Hans karriär började som en del i kvartetten Leaders of The New School i början av 90-talet. Samtliga medlemmar var från samma New York-förort och framstod mer som ett kompisgäng än seriösa karriärsträvare. Tillsammans lallade de runt i studion och skapade lekfulla sånger med en simpel old-school-känsla. En av deras tidigaste hits, "Case of The P.T.A", handlade om skoltrubbel och jobbiga lärare. Den ojämna dynamiken i gruppen var ett faktum som inte gick att förneka.
    Ju fler låtar de släppte, desto fler gånger stal Busta Rhymes showen med sin unika stil. Detta blev extra tydligt när de fick chansen att vara med på A Tribe Called Quests numera klassiska album "Low End Theory", på låten "Scenario" (remix). Än idag memorerar hiphop-fans Bustas urflippade vers, där han med ett vilt flow bland annat skrek ”Raaaoow Raaoow”. Få fans kan däremot komma ihåg de övriga gruppmedlemmarnas medverkan på låten. 1993 splittrades gruppen mitt under filmningen av ett avsnitt av programmet Yo! MTV Raps. På inslaget som sedan sändes kan man se gruppmedlemmarna stå ihopbuntade i en tajt cirkel, och när kameramannen smyger fram för att filma kollar Busta Rhymes in i kameran med en allvarlig min och ber kameramannen att lämna gruppen ifred.

Singelns mästare
Sedan dess har Busta Rhymes skapat sig ett namn som singelns mästare. Varje hiphop-fan kan idag välja ut en favorit från den solida bas av klassiska hiphopsinglar som Busta har skapat. Desto färre kan dock välja ut sitt favoritalbum av honom, och av dessa kan bara en bråkdel nämna sex låtar på samma album. Detta har att göra med Busta Rhymes arbetssätt, som skulle kunna döpas till ”hålla-sig-relevant-utan-att-gå-på-djupet”.
    Varje gång han har dykt upp har han nämligen bombat hiphop-världen med en genomarbetad ”ge järnet”-hiphopsingel, komplett med en påkostad video. På tillhörande album har det dock alltid funnits en viss mängd av, i ärlighetens namn, nonsens. Men det har varit ett framgångsrecept som gjort att han har hållit sig relevant längre än de flesta av sina kollegor. För att hitta Busta Rhymes mest klassiska ögonblick så är det bara att ta en titt på hans singlar.

Det började 1996 då han dök upp på scenen som soloartist med "Woo Hah!!! Got You All in Check", ledsingeln från debutalbumet The Coming. Över en beroendeframkallande basslinga levererade Busta hela sin arsenal med konstiga läten som ”Jah Jah Jah…jah” och ”Woo Hah”, komplett med ett flow där han lät som en blandning mellan en kråka och gnyende katt. Albumet har sålt platina. En remixversion gjordes tillsammans med galningen Ol’ Dirty Bastard, och videon till denna låt kan vara den mest psykadeliska som gjorts inom hiphopen. Tillsammans sitter de båda rapparna ihop i en slags tandemversion av en tvångströja och studsar runt i ett vadderat rum, medans kameran snurrar runt bland färgstarka rymdlandskap.

Just might be the greatest video ever made
När Busta dök upp ett år senare, 1997, var det med singeln ”Put Your Hands Where My Eyes Could See”. Syftet var att boosta intresset för hans andra album "When Disaster Strikes". Även denna låt innehöll en distinkt basslinga som utgjorde en perfekt grund för Busta att leverera ett slingrande flow. En unik grej med denna låt är att Busta endast rimmar på en enda stavelse per vers. I den första versen rimmar han endast på ljudet “yo” (”look at shorty she a little cutie-o/ the way she shake it make me want to get all in the booty yo”). I den andra versen så gäller det “us” (“in God we trust/ Yo it’s a must that you heard of us yo we murderous”). I och med "Put Your Hands…" så ökade man växeln på videofronten. Med superregissören Hype Williams bakom spakarna skapade man en färgglad freakshow där Busta bland annat blir jagad av en elefant och klär ut sig till varje stereotyp afrika-inföding som finns. I boken Vibe – History of Hiphop från 1999 säger man att videon “just might be the greatest video ever made”.

När Busta dök upp igen 1998, för tredje året i rad, så var det med en tredje klassisk hiphop-singel. På "Gimme Some More" gjorde han sitt unika flow till perfektion över några snabba trummor och en läskig syntslinga. Med en extrem precision lyckades han pricka in varje trumslag med sin röst och lät som om han satt ihop med beatet. Den tillhörande videon var som en skräckfilm körd genom ett Cartoon Network-filter; en baby-Busta förvandlades till ett monster och för att jaga en hispig kvinna genom ett färgglatt landskap. Det tillhörande albumet "E.L.E" ( Extinction Level Event) (när det gäller Busta så är det albumen som följer med singlarna och inte tvärtom) var det sista som Busta släppte på 90-talet.

Stilmässiga utsvävningar
Även i detta millennium så har Busta synts frekvent, men med fler stilmässiga utsvävningar. Han har bland annat promotat dyr konjak med Pharrell och Diddy i den Neptunes-producerade "Pass the Courvoisier pt. 2" och utmanat Twista i snabbrapp i den galet intensiva Dre-produktionen "Break Ya Neck". År 2006 bjöd han in ett 10-tal stora namn, bland annat Mary J. Blige och DMX, att gästrappa på allstar-remixen av sin singel "Touch It". På BET-galan samma år lockade han Eminem ur sin dvala och fick honom att framföra en hemsnickrad hyllning till Bustas klassiska Scenario-vers under framförandet av "Touch It". Efter år 2000 så fortsatte även Busta på en stig som han började staka ut under 90-talet: gästinhoppens.

När rappare har skapat en framgångsrik singel så vill de ofta göra en remix på låten. Den första frågan de måste ställa sig är vilka artister de vill samarbeta med (för en remix inom hiphopen innebär i 99% av fallen att man har gästrappare). Det namn som verkar poppa upp först i de flestas skallar är Busta Rhymes. Han kan vara den rappare som har gjort flest gästinhopp genom tiderna.
    Förutom remixer så gäller det även vanliga ”features” på andra rappares album. En av hans mest lyckade gästverser hittas på remixen av Craig Macks "Flava In Your Ear från 1994. Där är han inklämd bland en stjärnfylld uppställning med Craig Mack, Notorious B.I.G, Rampage och LL Cool J. Remixen är känd för Biggies tunga vers och det i ironiska i one-hit-wondern Craig Macks rad ”you won’t  be around next year”. På senare år så utmärker sig Talib Kwelis Get By (remix) som ett av de mest lyckade samarbeterna. På den låten medverkar Talib Kweli, Jay-Z, Kanye West, Mos Def och Busta Rhymes - alla i sitt esse.

and then what...
Men hur ser Bustas framtid ut: hur länge kommer han att kunna upprätthålla glöden? Att styrkan inte satt i håret är helt klart, han har varit lika energisk efter sitt dreads-kapande år 2006. Men kommer Busta fortfarande kunna leverera lika intensiva live-shower, låtar och videor som vi är vana vid när han är 40+? Svaret återstår att se, men en sak är säker. Bustas position som hiphopens energiknippe nummer ett har inspirerat resten av genren. Så när du ser någon ny stjärna ge järnet på scen så kan du vara säker på att han i alla fall till någon grad är inspirerad av Busta Rhymes. Och fram till att hans egen glöd slocknar så kommer Busta förmodligen fortsätta trycka upp sitt ansikte i kameror och flaxa omkring med en energi som är omatchad inom hiphopen.

1. Dreams av Fleetwood Mac
   Fleetwood Mac blev en supergrupp när paret och softrockduon Stevie Nicks och Lindsey Buckingham kom med i bandet, Dreams är dessutom en av världens bästa låtar
2. Helpless av Crosby, Stills, Nash and Young
   Tillsammans en våt folkrocksdröm som gjorde alldeles för få skivor när det begav sig, Helpless är en grym Neil Younglåt
3. Handle With Care av Traveling Wilburys
   Den uppenbara klassikern i sammanhanget som fick Grymlings att bildas kan tänkas, dock alltjämt en vansinnigt bra låt
4. Badge av Cream
   Oss veterligen den första grupp som i rocksammanhang fick epitetet supergrupp, och låten är kanske Creams bästa poplåt mellan alla bluestolvor
5. FC vs Dynasty av Brothers Of End
   Har förälskat oss i detta svenska band med Cardiganstrummisar och Marit Bergmanbasister, och de har gjort en djäkla bra och jämn skiva som det är svårt att välja toppar från