Bakom namnet Max Peezay döljer sig Tom Piha. En finlandssvensk rappare, influerad av den engelska Grimen, som gör elektronisk musik med en egen nerv . Han riktar kritik mot hiphopen samtidigt som han närmar sig andra konstformer. Musiceye träffade Tom för att tala om hans musik, The Pirate Bay och om hur man ska kunna sälja den där plastbiten.

I februari i år inleddes rättegången mot The Pirate Bay. Max Peezays ”Discokommitén” hade utan Tom Pihas tillstånd hamnat bland de 25 album som användes som bevismaterial. Ifpi, som företrädde skivbolagen, trodde att det var distributören Bonnier Amigo som ägde rättigheterna till materialet. När detta uppdagades drog sig Tom ur åtalet och kom därmed att bana väg för en rad andra artister. Tidigare hade ingen inom branschen vågat sympatisera med The Pirate Bay och fildelningen.

 - Handlingen hade innan rättegången varit superkontroversiell. För vi ska ju egentligen tycka någonting annat, ha egenintressen. Men vi är ju privatpersoner också. Det blev Bert Karlsson på ena sidan, någon Piratpartietsnubbe eller Piratbyrånsnubbe på andra sidan. De totala motsatserna som bara kastade paj på varandra. Jag är glad att det har hänt, säger Tom Piha. 

Senare den våren gav Organismen ut sitt album ”Om Gud Vill Och Vädret Tillåter” via The Pirate Bay. Och Advance Patrol erkände nyligen att även de hade dragit sig ur åtalet om de kunnat. Tom stör sig på det schizofrena i debatten kring TPB-åtalet. På nya skivan ”Boven i Dramat” tar han upp det motsägelsefulla i att ha en åsikt om fildelning men samtidigt använda sig av piratkopierade program.

- Om folk bara visste hur mycket licenserna kostar för Qbase, Logic och andra redigeringsprogram. Du kan lätt räkna med att många från den svenska scenen, videomakare och producenter, inte har råd med licenserna. Det är omöjligt. Så vad har de då? Jo, de har crackade program. Och vad är det? Det är ett copyrightbrott. Så med det i bagaget fattar jag inte hur någon ens kan ha en betänklighet i att bli upprörd över fildelning, säger han.

Men denna problematik begränsar sig inte till Sverige. Tidigare i år avslöjade britten Joel Bechtolt att han använder sig av piratkopierade program när han gör musik under namnet YACHT.  

Max Peezay på Spotify och Fjärde Världen
Folk mejlar dagligen för att fråga när Max Peezays musik kommer att lanseras på musiktjänsten Spotify och Tom erkänner att han förlorar på att inte ha sina låtar tillgängliga. Problemet är att han ännu inte vet hur Spotify kommer att fungera i längden. Utnyttjas artisternas musik för egen vinning, eller är det upphovsmännens mening att verkligen göra en fungerande musiktjänst? När det kommer till piratkopierad Max Peezay-musik lägger Tom helst upp den själv.

- Jag vinner på att musiken finns på The Pirate Bay. Men jag torskar om jag inte lägger upp musiken själv, för då är det någon som gör en jävligt dålig rip av min skiva med jävligt dålig kvalitet. Sedan skriver de inte vem som har producerat skivan, kanske kastar de om låtordningen eller gör något annat dumt. Då tjänar jag jättemycket på att lägga upp själv med schyssta wave-versioner så att det låter bra. 

Tom Piha varit en del av den svenska Hiphopscenen under större delen av 2000-talet, bland annat som med i Fjärde Världen.  2005 kom solodebuten. Ett sidospår från den musik som han tidigare sysslat med. Inspirationen hämtades från samtidens engelska Grimescen, och Tom tog in bland annat The Knifes Olof Dreijer som producent på en av låtarna. Men trots att Fjärde Världen har gjort ett antal Grimelåtar är Tom noga med att skilja mellan gruppen och Max Peezay.

- Det händer aldrig att vi kör konsert med Fjärde Världen där jag kör Max Peezay-låtar. Jag vill verkligen hålla projekten isär för min egen skull, så att jag inte skenar iväg. Max Peezay är ett elektroniskt projekt i ett visst tempo med en nerv som är ”Max Peezay”.

På  senaste albumet, ”Boven i Dramat”, står en rad electroproducenter bakom de hårda och snabba beatsen. Cari Lekebusch, Sveriges kanske främste producent inom techno och electro, la sin hand på musiken. Dessutom har Tom arbetat med Englands största producenter inom scenen, SKITZ beats och Maniac. Men hur nästa album kommer att låta återstår att se.

- Det enda som egentligen är bestämt med Max Peezay är det tempo jag kör i. Sen vad det är för typ av producenter eller inriktning, det är väldigt odefinierat just nu. Det handlar mycket om att hitta bra folk och att känna sig för. Jag vill jobba med folk som är spännande och verkar ha en drivkraft som man kan haka på.  

Electro, Grime och trendkänslighet
I England influeras Grimen dels av den inhemska electroscenen och av den i USA, dels av västindisk Dub och Reggae. Grupper som Dizzee Rascal, Nasty Crew och Roll Deep har betytt mycket för Max Peezay. Men även dessa har visat prov på trendkänslighet.

- Säger jag Roll Deep så kanske de gör någonting helt annat idag och Nasty Crew finns typ inte. Det är svårt att säga en specifik artist som influerar mig, för de ändrar hela tiden skepnad. Se i stället till årtalen 2003-2004 och du har det bästa svaret, säger han.

Grimen i Sverige är väldigt svårdefinierad. Nästan alla hiphopartister har gjort en Grimelåt eller två, men att kalla det för en svensk Grimescen är att ta i. Det finns en inkonsekvent, svensk Hiphopscen där alla ”gör sin partylåt”, för att sedan gå vidare och göra en Crunklåt. Grimen som genre får inget fäste och Max Peezay är en relativt ensam företrädare. Trender existerar lika mycket på den internationella scenen. Jay Z kan säga att autotune som effekt är död. Därefter kommer en ny effekt fram som alla hakar på. Det skapar lätt förvirring för lyssnaren.

 - Jag fattar ju att det är roligt att jobba med mycket saker samtidigt, men jag tycker det hade varit bra om folk hade haft ganska tydliga nischar. Men det här med trender är inte bara ett hiphopfenomen. Det gäller hela populärkulturen och indievärlden. Även den nya Madonnasingeln.   

En döende bransch
Många har siat om en döende musikbransch. Man har funderat på hur artister ska kunna dra nytta av att musiken når ut till fler människor via Spotify och piratkopiering, samtidigt som detta försämrar skivförsäljningen. Ökat intresse genererar fler sålda konsertbiljetter och kringförsäljning. Eller som Tom tror, att flera företag och varumärken knyter till sig artister. Men hur mäter man framgång? Är det antalet sålda enheter som räknas? Mäts framgång i hur bra en skiva säljer, eller i hur många konsertbesökare som en Spotifylansering genererar?

- Det är inte relevant för mig. Jag sysslar med konst, precis som någon som hyr en ateljé och betalar pengar varje månad för att få måla sina tavlor. Om man frågar den personen: ”Hur går det med konsten?”, så svarar den personen: ”Jo, jag gjorde en jävligt fin tavla som jag är nöjd med och nu är jag inne i en kreativ fas och det går jättebra med konsten”. Det är dit jag hoppas att vi ska komma med musiken.

I niohundra år har människor gjort musik utan att se på den som en produkt. Om Tom fick bestämma så skulle marknaden försvinna. Inga mäktiga mediefigurer ska få bestämma vad som är ute och vad som är inne och musiken måste kunna närma sig andra konstformer.

- Alla artister har jättenära till att göra musikvideor idag. De som gör en musikvideo är ofta folk inom reklambranschen. Varför gör vi inte kortfilmer till våra låtar, i stället för att kommersialisera artisten så mycket som möjligt, sälja produkten? Varför är det så långt till andra konstformer när andra konstformer inte har det långt till varandra? Musik har blivit något som inte går att kombinera med annan konst.  

För det är en konstnär Tom målar fram Max Peezay som. Samarbetet med Hop Louie på senaste albumet gav musik och konstbok i samma förpackning. Något som nödvändigtvis inte behöver vara den perfekta lösningen för att få folk att köpa skivor.

- Men jag säger såhär: Om du ska sälja en plastbit idag, borde du skicka med mer än bara plastbiten, säger Tom Piha. 

1. Dreams av Fleetwood Mac
   Fleetwood Mac blev en supergrupp när paret och softrockduon Stevie Nicks och Lindsey Buckingham kom med i bandet, Dreams är dessutom en av världens bästa låtar
2. Helpless av Crosby, Stills, Nash and Young
   Tillsammans en våt folkrocksdröm som gjorde alldeles för få skivor när det begav sig, Helpless är en grym Neil Younglåt
3. Handle With Care av Traveling Wilburys
   Den uppenbara klassikern i sammanhanget som fick Grymlings att bildas kan tänkas, dock alltjämt en vansinnigt bra låt
4. Badge av Cream
   Oss veterligen den första grupp som i rocksammanhang fick epitetet supergrupp, och låten är kanske Creams bästa poplåt mellan alla bluestolvor
5. FC vs Dynasty av Brothers Of End
   Har förälskat oss i detta svenska band med Cardiganstrummisar och Marit Bergmanbasister, och de har gjort en djäkla bra och jämn skiva som det är svårt att välja toppar från